Beskrivning
Museo del Duomo i Milano, i dag Grande Museo del Duomo, samlar statyer, glasmålningar, tapisserier, modeller och katedralens skattkammare. Det ligger i Palazzo Reale, vid piazza del Duomo, intill katedralen: 26 salar på omkring 2 000 kvadratmeter, i kronologisk ordning, som följer Duomos byggande från 1386 till 1900-talet.
Det mest överraskande föremålet är Modellone, en modell av hela katedralen i lind och valnöt, i skala 1:20. Det tog tre århundraden att färdigställa den: arbetet anförtroddes 1519 åt Bernardino Zenale. Den berättar bra om Duomo: ett bygge som aldrig tar slut.
Rundan inleds med Duomos skatt, liturgiska föremål från 400- till 1600-talet. Bland de mest berömda föremålen finns den femdelade diptyken i elfenben, Chiaravallekorset, som enligt traditionen bars i strid av ärkebiskop Ottone Visconti, och De fria konsternas kalk.
Bland skulpturerna finns verk från senmedeltida skolor från halva Europa, eftersom hantverkare från hela kontinenten kom till bygget i Milano, och porträttet av Galeazzo Maria Sforza, skulpterat av Amadeo, och Brioscos Sankt Agnes med lammet i handen.
I glasmålningssalen ser man på nära håll panelerna från Gamla testamentet, med detaljer som är osynliga nerifrån. Sedan tapisserierna med Moses historia, skänkta till Carlo Borromeo av hertigen av Mantua: tre av dem förstördes i branden vid utställningen 1906.
Veneranda Fabbrica ville länge ha en plats för att inte låta statyer, teckningar och modeller som blivit kvar utanför Duomo skingras. Museet öppnade 1953 i Palazzo Reale, men idén hade uppstått redan i slutet av 1800-talet.
Efter krigets bomber fanns det en hel del att rädda, och föroreningarna förstörde de utställda statyerna. På 1960-talet utökades museet med ytterligare tio salar; den 4 november 2013 öppnade det på nytt, renoverat, efter ett projekt av Guido Canali.
Bland 1700-talets skulpturer finns också modellen av Madonnina, Milanos symbol, av Giuseppe Perego, och för 1900-talet modellerna och plattorna till femte porten, av Lucio Fontana och Luciano Minguzzi.
Det mest överraskande föremålet är Modellone, en modell av hela katedralen i lind och valnöt, i skala 1:20. Det tog tre århundraden att färdigställa den: arbetet anförtroddes 1519 åt Bernardino Zenale. Den berättar bra om Duomo: ett bygge som aldrig tar slut.
Rundan inleds med Duomos skatt, liturgiska föremål från 400- till 1600-talet. Bland de mest berömda föremålen finns den femdelade diptyken i elfenben, Chiaravallekorset, som enligt traditionen bars i strid av ärkebiskop Ottone Visconti, och De fria konsternas kalk.
Bland skulpturerna finns verk från senmedeltida skolor från halva Europa, eftersom hantverkare från hela kontinenten kom till bygget i Milano, och porträttet av Galeazzo Maria Sforza, skulpterat av Amadeo, och Brioscos Sankt Agnes med lammet i handen.
I glasmålningssalen ser man på nära håll panelerna från Gamla testamentet, med detaljer som är osynliga nerifrån. Sedan tapisserierna med Moses historia, skänkta till Carlo Borromeo av hertigen av Mantua: tre av dem förstördes i branden vid utställningen 1906.
Veneranda Fabbrica ville länge ha en plats för att inte låta statyer, teckningar och modeller som blivit kvar utanför Duomo skingras. Museet öppnade 1953 i Palazzo Reale, men idén hade uppstått redan i slutet av 1800-talet.
Efter krigets bomber fanns det en hel del att rädda, och föroreningarna förstörde de utställda statyerna. På 1960-talet utökades museet med ytterligare tio salar; den 4 november 2013 öppnade det på nytt, renoverat, efter ett projekt av Guido Canali.
Bland 1700-talets skulpturer finns också modellen av Madonnina, Milanos symbol, av Giuseppe Perego, och för 1900-talet modellerna och plattorna till femte porten, av Lucio Fontana och Luciano Minguzzi.